2013 Vandring på Korsika

I maj var vi en vecka på Korsika för att göra en vandring från Corte till Piana, ca 5 mil vandringsled. Researrangör var Travl och vi skulle gå på egen hand mellan ett antal boenden och få bagaget transporterat. Vi vandrade tillsammans med bästisarna Lena och Börje. På Korsika finns många vandringsleder och denna går från mitten av ön mot väster och havet.

 

Vi flög till Ajaccio och letade upp vårt hotell.

Vi gav oss ut att titta på Ajaccio, köpa vår matsäck för nästa dag och äta.

Det var en mysig stad och vi hade inte långt till hamnen.

Strand fanns också, men inte läge att bada.

Vi satte oss att äta med fin utsikt.

Nästa morgon åkte vi tåg norrut i ca 2 timmar till Corte, en stad uppe i bergen.

I Corte väntade en minibuss som skulle köra oss och 10 andra vandrare den sista biten till början av vandringsleden i dalgången Scala Santa Régina, som ligger i Naturreservatet Parc Naturel Regional de Corse.

I början av vandringsleden fanns en källa och vi kunde fylla våra vattenflaskor.

Första dagens vandring skulle vara 10 km.

Vandringsleden är stenlagd och har använts av herdarna som förde sin boskap till Niodalen.

Ibland var vyerna helt otroligt vackra! Vandringsleden syns ovanför bilvägen.

Det fanns gott om blommor efter vägen, här vit julros.

Leden går upp och ner i ett fantastiskt landskap.

Vi stannade för att äta vår lunch vid 14-tiden och då drog regnet in.

Vi fick gå resten av dagen i regn och det förtar ju lite av de fina vyerna.

Kl 17.30 var vi framme i Calacuccia där vi skulle bo kommande natt. Kartan och vägbeskrivningen vi fått var mycket svåra att tolka och vi och övriga i sällskapet hade tagit olika vägar. Vi kom först fram.

Kvällens middag intogs på en restaurang i närheten av hotellet. När vi kom tillbaka till hotellet på kvällen stod två bagage kvar i hotellentrén och vi fick veta att en man avlidit under vandringen. Vi blev mycket beklämda, igår hade vi sällskap på tåget och idag fanns han inte mer!

Efter frukost på hotellet gav vi oss av mot Evisa, 13 km. Vi fick åka taxi till vandringens början och det visade sig att endast ett par till skulle vandra vidare idag. Övriga i sällskapet åkte taxi till nästa hotell. Vandringen startade vid en byggnad som tillhör Främlingslegionen, som ju har flera förläggningar på Korsika.

Idag gick vi genom pinjeskog med höga träd. Vi blev genast förvirrade eftersom det fanns flera leder och som sagt så var vår vägbeskrivning och karta inte så lätta att följa. Vi följde en led i en timme, men det var fel.

Vi kom fram till en skidanläggning. Där träffade vi de övriga två vandrarna som också gått fel. Vi resonerade och valde en riktning och en led.

Vi var nu på Col de Vergio, den högsta punkten på leden, 1.470 möh. Molnen låg lågt och sikten var dålig.

Det blev dags för lunch och vi hittade en trevlig skogsglänta att sitta i.

Därefter bar det nerför i stenig terräng. Lite riskabelt eftersom stenar lätt kom i rullning. Men vi var glada!

Vi hade nu kommit in i kastanjeskog. Här finns skyltar med information om ugnar som funnits här förr, där man rostat kastanjer.

Kanske en kastanje-rosterska som är avbildad?

Den här hängbron var det lite besvärligt att ta sig till!

Framme i byn Evisa.

Pittoreskt....

...och vackert.

Korna har kommit till Korsika som ett EU-projekt för att bönderna skulle få en större utkomst. Men efter att ha provat boskapsskötsel släppte en del bönder helt enkelt ut korna i naturen och fortsatte sitt liv som vanligt.

En Pietra utanför hotellet satt fint! Här ska vi bo i två nätter.

Solnedgång från hotellbalkongen.

En morgonbild från balkongen.

Vi gav oss ut på byn för att skaffa lunchmat.

En bild från grannskapet.

Vår utflykt idag går på leden Mare e Monti till byn Marignana och tillbaka samma väg. Det är solsken och går genom en vacker stenig skog.

Cyklamen växer vilt.

Några vildsvin bökar i sluttningen. Det verkar vara en korsning mellan tamgris och vildsvin, som vi hört skulle finnas här.

Vi går över en smal hängbro.

Lunch i härligt väder i kastanjeskogen.

Vi kommer till ödebyn Tassu.

Som en tavla!!

Vi fortsätter mot byn Marignana.

Långt där nere ligger byn dit vi ska. På tillbakavägen ska vi uppför denna led igen. Vi hoppas att hitta ett öppet café därnere.

Vi hade tur och hittade ett café i utkanten på byn. Vi är på väg tillbaka igen.

Hemvägen gick bra och nu blir det Pietra igen! Vi tycker att ölen, som är bryggd på kastanj är jättegod!

Nästa morgon ska vi gå 14 km till Porto. Det börjar som en stig i en härlig kastanjeskog, som blir extra vacker när solljuset tränger igenom lövverket.

Idag är himlen klar och utsikten helt fantastisk!

Vi passerar Ponte Saglia, en bro från 1700-talet (nu inte i bruk).

Redan vid 10-tiden på förmiddagen kan vi skymta havet långt, långt där borta.

Landskapet är dramatiskt och spännande.

Riktigt dramatiskt ibland.

Vi ser en lustig knopp högst uppe på berget.

Det kom fler gamla broar.

Lunch!

Vi närmar oss byn Ota och det är varmt. Vi ser fikonträd och ymnig blomning överallt. Kanske finns här ett vattenhål?

Nej men, titta. Nu står vi under den lustiga knoppen!

Citroner och bllommor!

Såå vackert!

Här kanske?

Jajamen!

Blommor igen!

Men detta tar väl priset!

Vi är i Porto.

Vi hittar vårt hotell.

Några av oss badar. Dags för middag och kortspel.

Efter frukost nästa morgon dröjer vi oss kvar vid utsikten över hamnen en stund.

Idag ska vi gå från Porto till Piana, 12 km varav mycket uppför.

Här är så lummigt!

Tyvärr kunde vi inte hitta stigen vi skulle gå på så vi fortsatte en bit på vägen.

Utsikten var fantastisk och vi var på väg högre och högre upp.

Nu var vi på leden och kanske var det lite väl lummigt ibland.

Ännu lite högre upp.

Här är hundhuvudet som fanns i vår vägbeskrivning.

Vi kommer ner på vägen igen. Men, vad händer? Hela vägen är full med bussar, bilar och folk?

Vi har kommit ut på kustvägen som är ett av Unescos världsarv. Utsikten och landskapet är fantastiskt!!

Nu har vi hittat vår stig igen, vid Madonnan!

Vilka klippformationer!

Hål i berget.

En ravin.

Diset över havet gör utsikten än mer häftig!

Vi är riktigt högt upp nu!

Även här finns blommande ängar.

Många olika blomster.

Du milde tid så vackert! Vi har kommit till Piana, slutet för vår vandring. Vi fotar och fotar!

Ovanför oss cirklar glador.

Pietra-dags. Nu kunde vi summera vår vandring och konstatera att veckan verkligen hade varit toppen! Lite krångel att hitta rätt, men oh vilka vyer och så mycket vackert att se! Sista dagen ner mot Piana var nog allra bäst!

Vi ser den snirkliga bilvägen uppifrån. Vi har varit i Piana en gång tidigare och kom då med bil norrifrån efter kusten, vilket var ett litet äventyr. Vägen var smal och kurvig och branten stupade ner i havet på ena sidan och bergväggen reste sig på den andra. Precis på ett sådant ställe, alldeles efter en krök, möttes vi av några av de förvildade korna! Det blev riktigt trångt och besvärligt!

Hotellets matsal var ju också tjusig!

Men maten?

Vi hann titta runt i Piana en stund på morgonen innan bussen skulle hämta oss för hemfärd.

Vi fotade...

..och fotade..

...och fotade.

Här är kyrkan och parkeringsplatsen där vi parkerat när vi var här förra gången.

Gruppen väntar på bussen till Ajaccio, där vi ska övernatta innan vi far vidare till flyget hem.

Fotat genom bussfönstret.

Nu är vi i Ajaccio igen.

Några åsnor.

Citadellet i Ajaccio, från 1500-talet.

Vackert.

Napoleonmonumentet. Napoleon föddes i Ajaccio den 15 augusti 1769. Tjugo år senare blev Korsika en fransk ö.

Ännu ett minnesmärke över Napoleon.

Morgonen efter hann vi göra ett besök på marknaden före avfärd. Här kunde vi köpa med oss någon liten souvenir.

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now