2008 Uzbekistan, rundtur

Under 8 dagar i oktober reste vi runt i Uzbekistan med resebyrån Iventus. Vi skulle besöka några av rastplatserna utefter Sidenvägen mot Kina. En annorlunda och spännande resa som gav många minnen och lite insikt om hur det kan vara att leva i en diktatur.

 

Karta Uzbekistan

Vi anländer till huvudstaden Tashkent mitt i natten och blev inte lite förvånade när vi läste skyltarna ovanför toalettstolarna på flygplatsen!!

Vi bodde på ett stort modernt hotell och rummet var helt OK.

Vår första dag i Tashkent är det stadsrundtur. Vi får med oss en lokal guide. I Uzbekistan måste lokala guider alltid följa med turister.

Första stopp görs på Timur Lenk Torget. Timur Lenk var en turk-mongolisk krigsherre som levde på 1300-talet. Han är född i Uzbekistan och grundade en dynasti som tog makten över ett område från Turkiet till Indien. Staty i brons.

Vår lokale guide berättar om Timur Lenk, som är landets urfader och hjälte. Hans avsikt var att ta över Djingis Khans enorma rike, världshistoriens största sammanhängande rike.

Ibland kan man få en liten diskret förklaring på svenska av vår svensktalande guide Roman från Ukraina, som var mycket sparsam med kommentarer. Här pekade han ju bara ut platsen på vår stadskarta.

Torget var stort och vackert.

Vi skulle besöka Alisher Navoiy Operan, som för dagen tyvärr var stängt.

Utanför operahuset fanns denna fontän. Vår guide hade blivit lovad att vattnet skulle vara på när vi kom och efter lång väntan började vattnet spruta. I Uzbekistan är vattenbristen svår och det är endast vid vissa tillfällen som vattnet i fontänen är påsläppt..

Vi besöker Barakhan Madrasah, moskén och madrasan på sidenvägen i Tashkent. Här rastade karavanerna på väg från Europa till Kina.

På baksidan av moskén höll storkarna till.

Vi besöker parken Amir Temur. Parken är enorm.

Parken är ett utflyktsmål för uzbeker på helger. Många tar sina bröllopsfoton här. Monumentet är ett minnesmärke från andra världskriget.

Minnesmärke över jordbävningen som inträffade 1966.

Hotell Uzbekistan ligger intill parken.

På marknaden Chor Su Bazaar fanns allt. Här ser vi frukt- och grönsaksstånden. Allt mycket prydligt.

I entrén till kvällens restaurang möter vi flickor uppklädda för dans.

Vår matsal.

Flickorna underhåller vid middagen.

Kl 06.00 nästa morgon ger vi oss iväg med bussen de 30 milen mot sydväst till Samarkand.

Vi fotar genom bussfönstret.

Vi passerar floden Syr-Darja.

Och vi ser tåg.

Landskapet skiftar, ibland berg...

...men mest slättland.

Här lägger man upp frukten till försäljning.

Kisspaus vid en mack.

Vi vinkar åt kvinnan i den lilla serveringen.

Vi är framme vid hotellet i Samarkand.

Det blir en liten kvällspromenad.

Alisher Navoiy, operasångaren som gett namn åt operahuset i Tashkent.

Nästa morgon var det tidig frukost. Hela Samarkand blev år 2001 upptaget på Unescos världsarvslista, så nu har vi mycket att se!

Vi ska besöka mausoléer, moskéer och en orientalisk marknad.

Vi börjar med Gur-emir mausoléet. Här är Timur Lenk begravd tillsammans med två söner och två sonsöner.

Inredningen är magnifik! Allt bevarat från 1400-talet!

Är det guldmosaik?

Ett par uzbekiskor utanför mausoléet.

Äntligen här! Torget heter Registan-torget och är en av de mest berömda karavan-rastställena på sidenvägen, världsarv så klart. Timur Lenk hade utsett Samarkand till sin huvudstad och lät bygga denna otroliga anläggning med alla vackra mosaiker i slutet av 1300-talet.

På ena sidan torget finns härbärget för köpmännen och kamelförarna. Här finns också stallar och foder för kamelerna.

På andra sidan finns madrasen (koranskolan) och vetenskapsmännens lokaler.

Här samlades astronomer och vetenskapsmän från när och fjärran.

Rakt fram på torget finns den fantastiska moskén!

Vi bara baxnar!

Kupolens takmosaik!

Vi ska nu besöka Bibi Khanym Mosque. Utanför pågår tillverkning och försäljning av prydnader.

Utanför moskén står ett "Stone Koran Stand"

Ännu en fantastisk port!

År 1404 lät Timur Lenk uppföra moskén med 4 minareter. Konstruktionen har till en del rasat och man har försökt att reparera delar under Sovjet-tiden.

Den 40 meter höga kupolen har även den rasat och är under renovering.

Vår lokala guide berättar och förklarar. På grund av att reparationerna gjorts på ett oförsiktigt sätt är moskén inte längre världsarv.

Vi tittar och lyssnar.

När vi kommer ut från moskén hamnar vi mitt i en marknad.

Marknaden är jättestor och pågår både under tak och ute på torget.

Full kommers även på gatan.

Här kan man få sina verktyg slipade.

På eftermiddagen besöker vi Shah-i-Zinda mausoléet.

Detta är ett stort komplex av gravkammare från medeltiden.

Här är verkligen en hel liten stad av mausoléer! Jättevackert!

Längst in, i den allra mest utsmyckade gravkammaren, finns Profeten Muhammeds kusins gravplats!!!

Det har blivit kväll och solnedgång. Vi förundras över att det kan finnas så många byggnader som är 600 år gamla och med all sin glans och fantastiska mosaik så välbevarad och otroligt vacker!!

Middagen äter vi i ett uzbekiskt hem.

Här är värdinnan.

Vår andra dag i Samarkand besöker vi Ulug Begs observatorium. Ulug Beg är sonson till Timur Lenk och ingift i släkten Djingis Khan. Ulug var astronom och byggde 1420 en madrasa (lärosäte) med tillhörande observatorium. Här samlade han dåtidens främsta astronomer.

I observatoriet finns en Fakhri-sextant, dåtidens största, som mätte 40 m i diameter. Den nedersta delen ligger 11 m under jord och den högsta 33 m ovan jord. Här studerade man solen, månen och planeterna.

Stjärnbilderna avbildade i takkupolen.

Nästa punkt på dagen var besök på mattväveri. Under Sovjet-tiden bestämdes att Uzbekistan skulle ägnas åt bomullsodling och än idag är bomullsodling landets främsta näring. Här på bakgården bereder man bomull för att bli matt-garn.

Inne i väveriet finns många vävstolar och många skickliga väverskor.

Här väver man mönstret efter en stor förebild uppsatt ovanför vävstolen.

Här väver man efter en liten mönsterskiss.

Här visas färdiga mattor och vi var välkomna att köpa.

På eftermiddagen var fri tid och vi fick möjlighet att ströva runt och titta på staden och människorna. Samarkand är Uzbekistans fjärde största stad med ca 500.000 invånare.

Vi gick på smågator.

Vi såg glada barn.

Längst bort i parken sitter Timur Lenk staty och vakar över folket.

Marknad.

Prydliga skolbarn.

Här fick vi ett snack med en kamelförare.

Här fick vi kika in i kamelförarens jurta som naturligtvis alltid fanns medpackad i karavanlasten.

På muren vid sidan av kamelerna hade en kvinna lagt ut bröd till försäljning.

Drivmedel?

Begravningsplatsen.

Han har väl varit och handlat.

Bostadskvarter.

Tillbaka till hotellet.

Nästa morgon, vår femte dag i Uzbekistan, åker vi buss från Samarkand till Buchara, ca 27 mil. Under vägen fotar vi medan vår lokala guide berättar om livet i Uzbekistan och deras fantastiske ledare Islam Karimov, som lett landet sedan 1989. Tack vare honom har folket det bra på alla sätt.

Köttaffär.

Bränsletransport.

Landskapet är platt och torrt. Våra guider lovade oss en toalett under färden, men det rangliga utedasset var så fullt med bajs ända ut till den trasiga dörren att vi fick göra det vi skulle på fältet. Damerna till vänster och herrarna till höger.

Vi gör några stopp på vägen och det första är på Gijduvan keramiska center. Vi blir mottagna och guidade av denna kvinna.

Allt är hantverk.

Här dekorerar man det färdiga lergodset.

Utanför finns en liten servering.

Nästa stopp är vid ett bomullsfält. Det krävs stora mängder vatten för att odla och ta tillvara bomull. Så mycket att floden som ger vatten till Aralsjön förbrukas och Aralsjöns yta har nu minskat med 90% och ersatts av saltöken.

Bomullsblomma.

Så ser bomullen ut när den ska plockas. En åttondel av befolkningen (1,75 milj) tvingas ut på fälten vid skördetid - barn, lärare och många andra yrkesgrupper. (Sedan 2013 är tvångs- och barnarbete förbjudet och FN bevakar på plats).

Transporten av bomullen sker på åsnor.

Tredje stoppet var ett mausoleum.

Lite annan arkitektur än det vi sett tidigare.

Mausoléet liknar en jurta.

Vi checkar in på hotellet i Buchara och detta är utsikten från rummet.

På kvällen blev det livat. Denne violinist-virtuos underhöll med bl.a. Ungersk dans. Rovan hade skrivit ut texten till "Om du nånsin kommer fram till Samarkand" på svenska och hela sällskapet sjöng för full hals till pianoackompanjemang.

Vår 6:e dag på resan ägnas förmiddagen åt en promenad i världsarvet Buchara. En vacker rosenskära!

Här ser vi en demonstration av vad man förr (och kanske även numera) använder istället för blöjor på barn. Den ena är för pojkar och den andra för flickor. Eftersom man lindar små barn så ligger dessa anordningar still i byxan.

Bolo Hauz moskén.

Köttbutik.

Men! Han tänker väl inte handla!

Hantverk som utförs på gatan.

Nöjespark.

Skolbarn på utflykt.

Handknutna mattor till salu.

Schalar och annat till salu.

Salustånd. Kanske är det clementiner?

Nasreddin, uzbekistansk skämtfigur står staty i brons.

Vi besöker Samanis Mausoleum från 1000-talet.

Efter lunch är det dags att besöka det berömda befästningsverket Ark of Bukhara. Den militära anläggningen byggdes ursprungligen på 500-talet och användes som fästning fram till 1920, då den föll till Ryssland. Pelarna och porten har tillkommit på 1700-talet.

Väggarna runt fästningen gör att den är svår-intaglig, vilket inte hindrat att den många gånger blivit intagen och förstörd och därefter uppbyggd igen. Väggarna är ca 20 meter höga.

Byggnaden har fungerat som tillflykt för stadens befolkning under krigstider och har innehållit moské och övriga lokaler som behövts. Tak i ett av alla rum.

Numera är byggnaden museum och så här illustreras fängelset i fästningen.

Alldeles intill "Arken" ligger Kalyan mosque som vi nu ska besöka.

Byggnaden är magnifik! Titta så små människorna ser ut därnere på trappan.

Hela moskékomplexet ligger runt Kalan-minareten som färdigställdes 1514.

En innergård.

Moskén sedd från baksidan.

Utanför moskén säljs skinnmössor....

..och andra mössor och hattar!

Här säljs musikinstrument.

Krimskrams.

Knivar, sablar mm.

Pensionärerna ägnar sig åt dominospel.

På kvällen blir det middag med dansföreställning.

Dansorkestern.

Dag 7 åker vi tåg tillbaka till Tashkent.

Snyggt lok! Resan ska ta 7 timmar.

Vi bänkar oss i 1:a klass. Under resan får vi mat i plastkartong. Trots 1:a klass var toan outhärdlig! Ställde folk sig på tröskeln och försökte pricka toan som var längst in i det lilla kyffet?

Vi checkar in på samma hotell som vi bott tidigare. Vi har ledig eftermiddag och traskar runt på stan. Studenter kommer fram till oss och och vill vill öva att prata engelska. Kul tycker vi!

På kvällen var det avskedsmiddag på krogen.

Vi hade nu lärt känna varandra i gruppen och hade kul ihop!

Danserskorna gick runt och fick sedlar i BH och trosor.

Stämningen steg! De fyra herrarna framför oss tog in nya helrör vodka i ishink. Vi var uppe på dansgolvet och shakade förstås!

Mellan varven skulle lättklädda flickor uppträda.

Dag 8 var det bara hemresa kvar! Roman skulle med tidigt flyg och gav oss ett samlingsvisum som gällde för hela gruppen. Detta behövdes för utresan.

Vi köade vid incheckningen ca en halvtimma före avgång, men blev inte insläppta hur vi än försökte förklara! Ska vi bli kvar i detta land? När det var bara några minuter kvar till avgång släpptes vi plötsligt - utan vidare - in! Inne vid gaten stod Roman - hans flyg var försenat. Han förklarade snabbt att vi förstås skulle lagt sedlar i passen vid incheckningen. Självklart! Att vi inte fattat!

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now